Nu har det hänt....
Började så smått bli lite nörvös om man säger så.. Kl 11 stapplade jag hem, käkade lunch tillsammans med Andreas, duschade och grejade.. Sen var det dags att bege sig.. Kom dit i tid, men visade sig att de låt efter i tid så vi skulle komma tillbaka en kvart senare..Gick en liten tur, så jag fick lite skön luft i lungorna, sen in igen...
Väl där fick jag en påse med presenter, jihooo! Presenterna i detta fallet innebar smärtstillande tabletter, sömntabletter och massa massa ögondroppar... En genomgång av kunnig personal hur och när allt skulle användas.. Sen kom min räddare för stunden... En Stesolid :-D Blev lite behagligare med den i kroppen.. Strax efter halv fyra kom kirurgen (bortglömt namn) kollade ögonen en sista gång, sen in i operationssalen.. Upp på en brits, lugn och go i kroppen... Han spärrade upp ögonlocken på nåt vis så jag ej kunde blinka (kändes dock som jag gjorde det, men inget lock åkte ner). Gav bedövningsdroppar och började.. Han var väldigt bra, talade om vad han gjorde hela tiden + att en syrra var med och höll min arm hela tiden.. Sånt uppskattas verkligen :-D Sen drog han igån och DET LUKTAR BRÄNT :-O Shit minns jag att jag tänker, men kommer mig inte för att kommentera, haha... Sen samma procedur på nästa öga, sen klart.. Det gick på högst 10-15 minuter... Efteråt såg jag, men väldigt suddigt, tog en smärtstillande på direkten, skyndade hem och la mig... DÅ kommer SMÄRTAN... FAAAAN va ont det gjorde, paniken var inte långt bort kan jag lova... Kan heller inte beskriva hur smärtan var, det sved, stack, brände och var så jäkla hemskt... Orkade iaf slappna av efter en stund, tack vare att Andreas satt hos mig. Sov sen hela kvällen OCH natten...
Dagen därpå vaknar jag, men kan inte öppna mina ögon, tillbringar större delen av dagen i bädden med solbrillor på. Ledsagning till toalett och så.. Ibland ville jag klara mig själv (man vill ju inte va besvärlig) känner till lägenheten väl, men lyckas ändå gå in i dörrkarmarna några gånger, hahaha... Lite nyttigt är det att som seende hamna i denna situation, nu kan jag förstå lite iaf hur de blinda har det..
Onsdag var första gången jag öppnade ögonen.. Oj vad ljust det var,solbrillor på igen..
I lördags när jag skulle lägga mig var jag på väg att ta av mina glasögon, hahahaha, så dumt.. Det fanns ju inga att ta av.. Vilket vanedjur man är egentligen *fniss*
I måndags, åter på jobbet.. Jag ser verkligen utan glasögonen, vilken känsla alltså... Ser dock inte helt 100 än, men det kommer, det kommer :-P Jag är så glad att jag äntligen gjort detta.. Ångrar inget :-D
Får passa på att tacka er som tänkt på mig under dessa dagar.. För blommor, choklad, sms, telesamtal, hembesök :-) Det värmer verkligen :-D TACK!!!
Och framförallt TACK hjärtat för att du stod ut med mig. Gav mig ögondroppar, ledsagade mig OCH bara fanns där... Du är mitt allt :-D
Hahaha det där med att du skulle ta av glasögonen är ju såå kul!!
Jättekul också, att det har gått bra med allt. Topp!
(nu får vi läsare åter igen vänta länge till nästa uppdatering ;-p )
tänk om ja oxå kunde fått göra en operation å slippa dessa linser.... hmm..
tänk om ja oxå kunde fått göra en operation å slippa dessa linser.... hmm..
tänk om ja oxå kunde fått göra en operation å slippa dessa linser.... hmm..
hahahah...vad galet... du får logga in å ta bort 2 :)
åh va spännande och va skönt att det gick bra!! kram:)
Verkligen skönt att gick bra:) Himla skönt också att norrmannen var här och ledsagade dig:) Haha jag förstår vad du menar med vanedjur, jisses ibland blir man ju nästan rädd för sig själv!
Gott att det gick så bra :-) Nu är det bara och vänta, snart ser du som en hök :-D Och du föresten, fönsterglas i brillorna så kan du ju använda dem när saknaden är som störst ;-)
